Elektriciteten kom till Umeå

Det här är historien om när elen kom till vår stad och vi så småningom fick ett Kraftverksmuseum.

Herr Luth inspirerade borgmästare Rothoff

Allt började på ett bröllop år 1887. Brudgummen, John Fredrik Luth, var en pionjär inom den elektriska branschen och fann sig pratande med Umeås dåvarande borgmästare Johan Gustaf Rothoff. Luth tog tillfället i akt att argumentera för att Umeå, då med 3500 invånare, borde skaffa ett elektricitetsverk. Vid den här tiden var det bara ett fåtal städer som hade elektrifierats och det är inte omöjligt att det bidrog till Rothoffs intresse.

Borgmästare Rothoffs testamente bidrog till belysningen i staden

Borgmästare Rothoff var entusiastisk till idén att ta elektriciteten till Umeå. I hans testamente som han upprättade år 1890, ett år före sin död, donerade han 67 000 kronor som skulle användas till ”…elektrisk belysning å denna stads gator”. I dagens penningvärde motsvarar donationen en summa på cirka 4,5 miljoner kronor. I februari 1891 dog Johan Gustaf Rothoff 78 år gammal, efter 46 år i tjänst som Umeås borgmästare.

Ett ångkraftverk vid Rådhusparken

En tillsatt kommitté beslutade att bygga en ångdriven anläggning. Byggnaden skulle innehålla utrymme för brandspruta och ett torn för torkning av brandslangar för brandkårens räkning, en badinrättning för arbetarklassen, bostäder för personal och naturligtvis själva kraftstationen. Platsen för bygget blev nuvarande tornhuset vid älvstranden, i det sydöstra hörnet av Rådhusparken. Att det först blev en ångdriven anläggning så nära stadskärnan och inte en vattenanläggning beror på att det ansågs vara för långt, sju kilometer, från närmsta lämpliga plats till Umeå. Samma år som Rothoff dog tog byggplanerna fart och ångkraftverket stod färdig några år senare och Umeå blev 1892 Sveriges femte stad att elektrifieras. Som jämförelse kan nämnas att Stockholm slog Umeå med endast två månader.

År 1892 tändes den fösta lampan i Umeå

Den 18 november 1892 tändes den första glödlampan som satt i Rådhusklockan. Belysningen sattes igång kl.17.00 och släcktes vid midnatt. Knappt två år senare var cirka 1500 glödlampor anslutna till det kommunala elnätet och man ansåg sig då inte kunna anta fler abonnenter trots att efterfrågan på el ökat.

Efterfrågan på elkraft stor – kraftverket i Klabböle klart 1899

Lösningen blev att återigen titta på möjligheten att använda vatten som drivmedel.  Den här gången sågs inte avståndet på sju kilometer för långt. Pengar motsvarande 16 miljoner kronor i dagens penningvärde avsattes av stadsfullmäktige och i juni 1898 påbörjades byggandet av Kraftverket i Klabböle – det som i dag är Umeå Energicentrum.

Bygget stod färdigt i december 1899 och den dagen kunde verket för första gången förse Umeå med elkraft. Ångkraftverket i centrala staden stängdes och 1911 bestämde stadsfullmäktige att tillsätta en styrelse för Umeå stads Elekricitetsverk – det som i dag är Umeå Energi.

Kraftverket förvandlat till museum

Kraftverket i Klabböle var i drift till 1958 då Stornorrfors kraftverk tog över. Idag förvaltar Umeå Energi arvet och erbjuder Umeåborna gratis guidade turer i det historiska Kraftverket. 

Den historiska känslan i Kraftverket är kvar då allt är intakt. I verkstaden finns alla gamla verktyg, turbinerna står kvar samt telefonhytten som användes då Västerbottens-Kuriren under början av 1900-talet ringde till när de behövde mer kraft till tryckpressarna.

Umeå Energicentrum är inte bara ett av regionens mest populära besöksmål med äventyrslekpark, kafé och natursköna omgivningar. Det är också en tidsresa genom Umeås elektriska – och bitvis dramatiska – historia. Umeå Energi förvaltar arvet och vill inspirera, locka till intresse för teknik, energi och hållbarhet.